MrMrs.se

Tvåtusentolv, nu kör vi.

Jessica Limont.
Collage: by me

Om jag har nostalgisnurrat dom senaste timmarna?
Något.
Snälla Hasse hjälpte mig att gå igenom alla mina lådor, minnen nedpackade från alla mina olika flyttar. Saker jag inte orkat rensa, vissa saker jag inte ens velat rensa. Jag har gråtit, skrattat och sett tillbaks. Läst gamla kärleksbrev från gamla pojkvänner, och då inkluderas även kärlekslappar från fritids med små kantiga hjärtan på. Läst mina dagböcker från då jag lärde mig skriva. Kikat på partybilder med gamla tjejgänget. Hittat mina gamla album med spice-girls bilder. Kikat hästbilder och hållt i mina priser jag vunnit på hopp och dressyrtävlingar. Bläddrat i alla tidningar jag modellat för. Hittat min gamla portfolio med mina gamla modellbilder.. Fan, minnen. Tänk va mycket man upplever under bara ett år. Jag har gått igenom ungefär 19 år nu i alla mina lådor..
Skönt att ha det gjort faktiskt, känns som att man rensat inte bara bland sakerna utan även lite bland tankarna.

Jessica Limont.
Bilder: tagna med min iPhone på en liten bråkdel av allt jag hittade!

Vet ni en sak? Vi får aldrig ta något för givet. Allt är på lånad tid och man ska inte behandla något så dybart som om det alltid skulle finnas där. För det gör det inte. Människor förändras och försvinner, det är så lätt för livet att ta totalvändning. Det du har idag är inte säkert att du har imorgon..
Det jag egentligen bara vill säga är att pussa lite extra på era nära och kära över jul, uppskatta det ni får kärlek ifrån och håll aldrig något så hårt så att luften försvinner ur. Man behöver nämligen inte hålla människor så hårt, för älskar dom dig så stannar dom ändå. Men lyfta dom man älskar, det tycker jag alltid att man ska göra.
Pratar jag ett konstigt språk, eller förstår ni mig?

Jessica Limont.

Finns ingen jag älskar som dig brorsan. Du får alltid alla att skratta när du kommer med dina lite udda kommentarer och roliga skämt. Du lyssnar och är omtänksam, säger ifrån när det inte känns rätt. Om alla män vore som dig och superdad.. Vilken fin värld vi hade haft.
Älskar dig, alltid.
Varje dag hela tiden.

Syster.
Bild: på mig och bror igårkväll, på hans födelsedag.

Har kikat igenom alla mina bilder på datorn, nästan. Nej, nu ljög jag. Men många. Mestadels från i somras, tänkte att jag skulle bjuda på en del. Visst blir man lite sugen på värme och sol? Sommar. Få se kväll bli till natt och natt till tidig morgon. Grilla, kunna sitta ute i bara ben och ett linne om kvällarna. Snön, nu skiter vi i den helt tycker jag. Den behöver inte komma alls om den ändå ska spela så jävla svår och komma sent.

Jessica Limont.
Bilder: 1) på mig och Emma, påväg hem från Josefinas på Djurgården en sommarkväll 2) bild från peace and love 3) jag och Greta på nattpromenad ute hos mina föräldrar 4) påväg på fest med brorsan till grannarna ute hos mina föräldrar. Sommaren gör sig verkligen bäst där ute!

2012. Känner att det kommer bli ett sånt jäkla bra år, på alla plan! Kan inte berätta så mycket just nu, men det händer en hel del. Livet är så jäkla fint. Jag längtar liksom efter att få leva varje dag, av det som kommer komma.. Förstår ni mig? Jag längtar efter att få uppleva, lära mig nya saker. Se vart livet för mig. Allt är så spännande, har ni tänkt så någon gång?

Jessica Limont.
Bild: på mig från ett thaiboxningspass med Mr Miyagi förra veckan. År 2012 kommer jag träna kampsport i stort sätt varje dag, på en känd klubb.. ;) Längtar!

Gör så jävla obeskrivligt ont att jag bor här och du där. Vilken lyx egentligen, när vi bodde och jobbade tillsammans. Då fick vi spendera varenda liten minut av dagen ihop.. Igårmorse ringde Soulie mig och sa att hon var så himla glad, att det var en bra dag. Hon hade nämligen fastnat vid datorn kvällen innan och kikat gamla bilder. Hittat en hel drös på våra år tillsammans, med alla saker vi gjort. Minnen. Hon berättade att hon hade känt hur glad och tacksam hon var för att vi träffats, för att hon har mig. För att hon har dom bästa människorna i hela världen, i sitt liv. Och det är ju exakt så jag också känner. Vatusan hade jag gjort utan Josefine? Va tusan hade jag gjort utan mina vänner och min familj? Det är en ganska fin känsla, att veta att av jordens alla människor, så har just jag, dom finaste själarna runtomtkring mig.
Det är lycka.

Jessica Limont.
Bilder: på mig och världens bästa Soulie i våras <3

Förändring sker inte om vi väntar på en annan person eller en annan tid.
Vi är dom som vi har väntat på. Vi är förändringen vi söker.

Jessica Limont.

Det finns faktiskt fina människor, och det finns hopp. Saker och ting löser sig alltid.
Så är det.
Kom ihåg det.

Jessica Limont.

Ni är så jävla bra, vet ni det? Ibland önskar jag att jag hade kunnat få träffa alla mina läsare, är fruktansvärt glad och tacksam för att ni är så många som följer mig och tycker mitt liv är intressant.. För att ni lämnar feedback och ställer roliga frågor. Talar om för mig när ni inspireras och när ni tycker jag gjort/sagt/skrivit något bra. Tusen stjärnor ska ni ha!

andy om SKA JAG KÄNNA, JA DÅ SKA DET FINNAS TID ATT KÄNNA FRITT:

hej! har inte varit inne på din blogg på ett tag, och måste bara säga detta; jag vet inte vad du gjort eller om du ens förändrat något men tycker att du är snyggare än nånsin. nu vet du. kram!

 

 

N.Y om JAG SAKNADE ATT BERÖRA OCH NÅ FRAM:

Vet inte om detta kommer låta klyschigt men fy fan va REAL du är! Hade också en sådan period, tog bort min facebook i början av hösten öppnade den för inte så länge sedan men kände direkt att det inte var något för mig längre. Känns som att den stjäl min frihet på något sjukt sätt. De närmsta eller rättare sagt de man behöver omkring sig, har man ju för eller senare. Så känner jag i alla fall. Men jag uppmuntrar inte dig att sluta blogga nu:) för det är du GRYM på, seriöst! Du inspirerar verkligen, det känns som att du verkligen gör allt du gör med hjärtat och själen! MEN gör det du känner för, tänk på vad du behöver göra för att du ska må bra. Hoppas du finner lösningen! :)

 

 

Amanda.B om JAG SAKNADE ATT BERÖRA OCH NÅ FRAM:

Snälla sluta inte blogga, jag är dålig på att visa min uppskattning men jag gör det nu! Jag har läst din blogg från start och det finns ingen som inspierar som du och det vet jag att jag inte är ensam om att tycka! Du är mångas förebild =) stor kram till dig!

 

Det är sådana här kommentarer som får mig att inse varför jag bloggar, som får mig att inse varför jag inte lägger av när jag ibland inte orkar. Tack tack tack. Värmer så fruktansvärt mycket!

Och jag veeeet att jag är dålig på att svara på era frågor och kommentarer. Vi gör såhär, antingen ställer ni era frågor igen eller så får ni vänta tills jag kommer ihåg att sammanställa alla frågor i ett inlägg och svara på dom. Men jag ser era kommentarer, reflekterar kring dom och har en tanke om att jag ska svara. Men sen kommer det annat i vägen.. Men fortsätt fråga, tillslut får ni svar :)

 

PUSS OCH HA EN FANTASTISK DAG!

Jessica Limont.

Vet ni? Jag är så fruktansvärt tacksam, för allt! Jag är bara 21 bast, och har redan fått uppleva så mycket fint! Och det bara fortsätter.. Jag har världens bästa familj, finaste vännerna, blir inbjuden till roliga event och får spännande förtroendeuppdrag. Åh, livet.
Det är fint det.

Jessica Limont.
Bilder: från i somras.

Jag och min kusin Emma hängde i stallet i söndags, så himla mysigt. Jag älskar att vara kring hästar, var vääääärldens jävla hästnörd när jag var liten. Det var typ det enda som gällde. Hästar och musik. Nackdelen med att bo i innerstan är ju att man inte kan ha häst här på samma sätt. Fördelen med att ha familjen, mitt i skogen, inte alls långt ifrån stan är att jag kan komma hem och rida. Det bästa av två världar. Jag är nog ganska lyckligt lottad!

Jessica Limont.
Bilder: 1) min kusin Emma... Haha! 2,3,4) jag och Bauke :)

Jag och en kollega satt precis och pratade lite, vi gled in på ämnet dating. På hennes tid, nu låter det som hon är jätte gammal vilket hon inte är men det har förändrats ganska mycket dom senaste 20 åren, så datade man inte. Man kallade det inte så, hon beskrev det lite roligt: "man köpte liksom grisen i säcken". Vad hon menade var att man blev ihop ganska fort och fick under tidens gång lära känna personen. Så skulle jag nog aldrig kunna göra, jag vill ju veta vem människan är som jag släpper in i mitt liv. Jag förstår ju såklart att man inte kan lära känna till hundra procent innan man beslutar sig för att bli tillsammans, för en sån nära relation tar ju flera år att bygga upp. Men jag vill ha tid på mig, för finns det något där på riktigt, som är äkta, så kommer det ju finnas kvar vare sig det tar en månad eller tre. Är ni med? Vi pratade även om hur många olika former av dating det finns idag och hur vanligt det är att man datar fler samtidigt. Det förstår jag heller inte riktigt, är man intresserad utav någon så känns det bara jäkligt skumt att träffa andra samtidigt? Då kan ju ingen av dessa personer vara tillräckligt intressant eftersom man kan tänka sig träffa fler? Eller? Sen beror det ju på vad man vill ha ut av relationen, vilken typ av relation man vill ha. Är man inte ute efter ett förhållande kan man ju träffa fler samtidigt om båda parter är med på det spelet såklart..

Fan, det är ju en hel jävla djungel med oskrivna regler och "rätt och fel". Jag tycker iaf att det är väldigt intressant hur det har ändrat sig med tiden. Och hur mycket sociala medier och ny modern teknik faktiskt påverkar! Idag har vi tex sms och facebook, för tjugo år sen fick man liksom ringa hem till den fasta telefonen om man ville något, eller skriva brev.. Då fanns det inget som hette "fylle-sms" eller att "puffa" någon.

Jessica Limont.

Blandade bilder från november 2010. Har ni tänkt på vad mycket som förändras på ett år? Jobb, relationer, sätt att se på saker. Erfarenheter. Är det inte ganska skönt, att man hela tiden blir lite klokare? Lite klokare för varje sak man är med om, eller man borde väl iaf bli det? Tycker det är skönt att kunna tänka, att även fast vardagen kanske är jobbiga ibland så kommer det ha varit värt smärtan eftersom jag vid nästa tillfälle vet hur jag ska handskas med liknande problem. Sen vet jag ju att allting löser sig, det gör det alltid. Det är också fint att veta.
För exakt ett år sen jobbade jag på KING, tränade minst 8 pass i veckan, jobbade på hälsomässan(som alltid), hälsade på ute hos mina föräldrar ganska ofta och umgicks med Soulie varje dag eftersom hon fortfarande bodde här då. November då och november nu, är ganska olika.

Jessica Limont.
Bilder: tagna av mig i november 2010

Fan så sugen jag är på att träna. Varje dag, hela tiden. Jag saknar perioden i våras då körde dubbelpass i stort sätt varje dag. Mådde så jävla bra, åt som en häst och trots att jag körde stenhårda pass längtade jag alltid till nästa. Jag har väl kommit till en period, igen, då jag behöver förändring. Det måste hända något! När jag kände så förra året, det var då jag började träna så mycket. Det ena ledde till det andra, idag jobbar jag ju bla som spinning instruktör. Träningen har alltid betytt väldigt mycket för mig. Alltid. Men inte på det här sättet. Jaja, nu sitter jag här. Känner att det måste hända ngt. Kanske ska dyka in i min stenhårda träningsperiod igen? (Nu vet jag att både Sanna och mamma tänker, men du tränar ju redan minst fem pass i veckan..) Lägga fokus där? Eller sätta upp ett galet jävla mål och köra som fan mot det. Eller hoppa på någon rolig kurs. Eller köpa en liten stuga med ett stall i skogen och rida hela dagarna och inte bry mig om något annat. Eller typ snagga av håret. Köpa en liten hamster. Eller nej, en kaninunge!

Är det någon mer än jag som några gånger om året får myror i hela kroppen och bara får känslan av att det måste hända något, annars blir man uppäten inifrån? Är det en normal känsla, eller är det jag som i min vanliga ordning är onormal? Den värsta känslan jag kan ha, är att vara understimulerad..

Jessica Limont.

Helgen har varit så fruktansvärt bra, ni anar inte! Anledningen till att jag inte bloggat är för att jag haft bättre saker för mig, kramat på mina underbara vänner och levt livet. Men nu är det måndag igen, tillbaks till jobb och bloggande. Vaknade upp med öronont som heter duga och en helt igentjock hals. K U R E R A !

Jessica Limont.
Musik: låten ovan utnämner jag till helgens låt, vet inte hur många gånger om dagen vi spelade den.. Älskar texten, finns så jävla nånga ormar!

Saker som fått mig på bättre humör idag:

• Roliga youtube-klipp, jag spenderade inte min lunch som vanliga människor till att äta utan till att vrida mig av skratt.. (Ibland får man hoppa lunchen om det känns viktigare att skratta!)
• fick ett sjuuuukt roligt sms av en nära tjejkompis (se koversationen ovan). Hon delade mig sig av en mindre rolig (enligt mig hysteriskt rolig) upptäckt på jobbet..
• Soulie ringde mig och påminde om att vi ses om två dagar (total lycka!)
• en av mina närmsta killkompisar skrev till mig med väldigt fina uppskattande ord. Fyfan va jag saknar! Så fint att han känner mig så som han gör, "jag vet att du behöver mycket space och nya upplevelser var dag:)".
• Suttit och pratat med min sjuka bakteriefluga efter jobbet, hon lyssnar alltid och är så klok<3

Jessica Limont.
Klipp/bild: från dagen

Ni vet ju att jag la av med bloggen under sommaren. Samtidigt tog jag bort min FB. Jag behövde det! Ibland måste man bara fråga sig om allt det ytliga som sker här, över internet, ens är värt allt som kan misstolkas och skadas? Jag menar, på FB är man ju ständigt ständigt uppdaterad. Fatta va mycket onödig information man hela tiden tar in, lägger märke till och till och med ibland även lägger energi på? Samma med bloggen, tänk att en sån sak i slutändan kan förstöra så mycket. För saker och ting kan missuppfattas. Eller när allt blir en tävling. Tänk om man bara tog bort all sånhär skit, va mkt mer energi man skulle kunna lägga på annat. Bort med fb, bort med bloggar. Det var nyttigt för mig att göra så i somras, helt plötsligt hade jag så jävla mkt tid över. Jag fick saker gjorda. Fb eller bloggen kunde aldrig ta upp tiden då jag behövde tvätta, eller rensa bland flyttkartonger. För jag hade ju ingen fb eller blogg! Det var så skönt att fota för att jag tyckte det var kul, inte för att det skulle bli bra bilder till bloggen. Jag skrev nästan klart en hel bok i somras, inte för att jag skulle ha något att lägga upp i bloggen utan för att jag älskar att skriva. Hade jag inget att göra satt jag in på småtimmarna i junivärmen och skrev med tända ljus i mitt sovrum. Livet kändes lite som på nytt. Varför jag valde att börja blogga igen efter sommaren var för att jag saknade att beröra och nå fram, och sen för att ni skickat så många fina mail och kommentarer där ni skrivit att ni saknade mig och min blogg. Sånt värmer ju såklart, och vet jag att jag bloggar för er, som faktiskt uppskattar det jag gör. Då är det en helt annan sak, men så fort hela bloggvärlden börjar kännas som en tävling igen. Då sticker jag. Fb tog jag tillbaks samtidigt som bloggen för att det fakiskt är lättare att hålla kontakt med gamla vänner och släktingar långt bort där. Men jag börjar återigen komma till den punkt då jag undrar om det är såhär det ska vara? Som det känns nu. Jag har aldrig velat vara någon annan än den jag är, jag måste ta hand om mig själv och tänka på mitt bästa. Om det innebär att ta bort fb och bloggen igen så får jag göra det.. Just nu är jag bara lite förvirrad.

Ha en fantastisk tisdag mina vänner.
Jessica Limont.

Måndagar. Har jag sagt att jag älskar mådagar? Första dagen på en heeelt ny vecka. Jag gillar nytt, även fast jag någonstans vet att man hela tiden har nya chanser att förändra och göra något bättre precis när man vill, varje dag hela tiden, så känns det på något sätt lättare om det är "helt från början" Som en ny vecka. Eller nytt år. Nyår tillexempel! Det känns som att måndagar sätter ribban för veckan.. Jag går upp tidigt på morgonen, gör mig iordning för jobb.. Går till tuben, äter frukost på kontoret, snackar med kollegorna om helgen som varit. Sätter mig och jobbar.. Vid 17.30 är det dags för jobb två, då håller jag min spinningklass som vanligt. Efter spinningen är man alltid så jäkla nöjd, man har klarat sig igenom ett jobbigt pass och kan resten av kvällen bara slappa i soffan framför tvn! Men jag gillar tisdagar också.. Jobb och kampsportsträning med Mr Miyagi. Onsdagar är också fina, jobb och träning.. Ofast middag eller fika ute med vänner som avslut på dagen. Torsdagar är egentligen också sjukt jäkla bra! Man vet att det bara är en dag kvar till helg.. Dessutom har jag min andra spinningklass för veckan, 17.30! Och sen då.. Fredagen. Då är det ju helg. Finns det något som slår fredagar, egentligen? Det skulle väl vara måndagar.. Ja, jag kanske är konstig och inte som alla andra. Men jag är bara så jäkla lycklig och trivs extremt bra med det jag gör. Hur kan man inte gilla veckodagarna då liksom?

Jessica Limont.
Bild: på mig från i november förra året. Mörkbrunt hår och lugg.. Vad är jag nu? Gingerhead och har hår lika långt hår som rapunzel. Lite längre faktiskt!

Jag kommer få världens bästa helg känner jag! Ikväll ska jag åka hem till min familj.. Saknar dom så jäkla mycket! Ska bli så skönt att få komma dit och bara vara, äta mammas goda mat, pussa på hundarna, klappa på katten, snacka med brorsan, spela gitarr med superdad, bli ompysslad av mamma, få träffa våra grymma grannar, gå till stallet och andas lite.. Älskar min familj över allt annat, galet vilken kärlek man kan känna :)

Jessica Limont.
Bilder: tagna av mig i somras hemma hos familjen. Jag lovar er, det där är jordens bästa plats!