MrMrs.se

Det här med att se upp till någon. När jag var liten hade jag aldrig någon att se upp till, jag tyckte för det mesta att vuxna var skit. Inte mamma då, men henne kunde jag ju inte se upp till för hon var ju redan.. Ja, mamma. Jag vet, knäppt. Men det var så jag tänkte som barn. Och dom äldre tjejerna på skolan, dom tyckte jag bara var töntiga. Dom rökte, snackade skit och skrek. Det är ungefär vad jag minns. Det var heller inget att se upp till, så alltid när frågan kom; "vem ser du upp till", då hade jag aldrig något svar. Och det var väl egentligen inget jobbigt, eller inget som jag märkvärt kände av var jobbigt då. Men idag när jag tänker på det önskar jag att jag hade haft någon idol, någon att se upp till. Jag tyckte ju självklart mamma var världens bästa men som jag förklarade innan så hade hon ju redan sin "stämpel", hon var ju mamma. Idag ser jag upp till väldigt många människor; mamma, Hasse, Josefine, Kajsa, min bror. Ja men i stort sätt alla mina nära. Hasse såg jag väl upp till som barn i smyg egentligen. Men just då bråkade vi ganska mycket, eller nej. Vi bråkade inte, jag bråkade väldigt mycket med Hasse. Skulle sätta mig på tvären och göra precis som jag ville. Eller kanske inte som jag ville men tvärtemot vad alla sa. Och det handlade ju inte om något personligt mot Hasse utan nog bara mot hela min situation just då.
Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget, bara att det är skönt att faktiskt ha människor att se upp till idag. Det är väl lite trygghet också, för ser man upp till någon så tycker man ju någonstans att det är en människa värd att efterlikna. Idag säger jag ofta; "tänk om alla människor i hela världen var som ni, då hade allt varit så jäkla bra" Mamma som kämpar på med att följa vad hennes känsla säger är rätt, Hasse som alltid, alltså verkligen alltid är positiv. Jag hade nog varit världens jävla bitterfitta om det inte vore för Hasse. Han kunde och kan ta dom mest sorgliga situationerna och göra dom till positiva. Josefine som verkligen lever en dag i taget och har som mål att hela tiden ha det jäkligt gött, utan att vara självisk. Hon skulle aldrig sätta sig själv först. Kajsa har sitt hjärta placerat hos andra hela hela tiden och är väldigt frispråkig. Känner ingen annan brud på snart 25 som vågar säga exakt, alltså verkligen exakt vad hon tycker till chefen. Inte bara till honom utan inför alla. Och min bror. Åh, min älskade bror. Som kämpar så hårt med att alla ska få vara som dom är och få se ut precis som man vill. Jag är så stolt över er och inser idag att jag har väldigt mycket att se upp till.
Det är fint.

Har ni några som ni ser upp till?

Jessica Limont.