MrMrs.se

Göteborg. Soulie mötte upp mig på centralstationen, jag var typ nervös och pirrig.. Fattar ni hur mycket jag saknat henne? Vi pratade på telefonen på morgonen och var båda helt fnittriga och förväntansfulla. Att ha varit ifrån varandra så länge, har aldrig hänt! Senast vi träffades, då var det sommar.. Augusti. Nu är det oktober! Aldrig, aldrig vill jag vara ifrån så länge igen. När jag precis klivit av tåget såg jag Soulie på långt håll, vi började springa. Jag släppte allt jag hade i händerna och bara kramade henne (ni blir väl inte förvånade nu?) sen började jag storlipa.. Hon grät, jag grät. Samtidigt skrattade vi, och grät. Skrattgråt, ni vet? Alla människor som passerade förbi glodde på oss och bara log. Där stod vi, kramades så jävla hårt vi kunde i fem minuter. Sen fick vi släppa, jag fick kramp i armarna och mascara i hela ansiktet.

Vi har pratat, ätit, shoppat, sjungit, spelat instrument, skrattat, druckit några för många shots, hamnat på bögklubb, ätit Göteborgs godaste thaimat hos en gammal vän till oss från Sthlm, myst i soffan och kollat tv, åkt taxi, ätit djupfryst morotskaka när natt precis blivit tidigt morgon, druckit kaffe, spelat högmusik, pratat om framtiden, pratat om det som varit.. Bara mått så jävla bra och varit allmänt lyckliga.
Finns ingen finare människa än Josefine, jag tycker på riktigt synd om er andra som inte får ha henne i sina liv. Alla ni går miste om något, och jag är så tacksam och sjukt lyckligt lottad som får ha henne vid min sida.

Jessica Limont.
Bilder: från helgen i Gbg, fotade inte så mycket.. Men några kort lyckades jag knäppa! Hur underbar är hon inte som bäddat åt mig med "världens-bästa-kompis-ligger-här-örngott"? Lycka.